Lovisa

Jag ser det som kunde ha varit försvinna...varför tog jag mig aldrig tid? Jag var för upptagen av alla andra och när jag väl verkligen vågar, då går det inte, för jag har det så bra. Men det är inte utan ett sting i mitt hjärta som jag tänker på det som kunde ha varit..det som varit så klart i mitt undermedvetna så länge..och här sitter man.  Men jag skulle inte kunna byta det jag här för något.

Det är synd att vi krockar när tidpunkten är som sämst! 

Är det så här det ska vara?