Hipp happ hur är det egentligen?
Mitt humör är mycket knepigt just nu. Satt nyss och funderade på hur jag mådde just nu? Bra? Dåligt? Nej, jag mår inte alls, jag är inte ledsen, sur eller glad. Jag bara är, jag sitter bara här och existerar. Inte mer. Inte mindre. Imorse spred sig ett väldans glädjerus inom mig, men sen började jag att må..ja, som jag mår nu. Det är inget speciellt som har hänt som får mig att må ingenting, det är bara så det är. Jag slutför inte det jag borde slutföra snarast, jag slits åt alla möjliga håll, ska göra det och det. Jag är instabil. Instabil är nog det rätta sättet att beskriva mig på just nu, jag vet varken ut eller in, hit eller dit. När jag har kul har jag så himla kul att jag glömmer bort vad som egentligen var kul. Det låter kenpigt, men tänk er som en händelserik utekväll; du kanske har jättekul på förfesten men det händer så mycket under hela kvällen att du glömmer bort hur roligt du hade det då. Lite så känns det när jag har roligt, jag glömmer det liksom, bara de dåliga sakerna etsar sig fast. Minne som en guldfisk kan också vara ett sätt att beskriva det som.
Jag såg på the city och lärde mig något (hör och häpna); Kärlek och avstånd är som eld och vind - Är elden svag så släcks den av vinden, är elden stark så blir den ännu starkare av vinden.
Det kan den som ägnar sig åt kärlek tänka på..
Nu ska jag dra mig hemåt igen - jag vill inte. Det är så himla skönt att bo ensam!
