Lovisa

Jag är rädd för kärlek, det är något jag kunnat konstatera nu. Tycker att det mest är skit, en massa myspys och puttinuttande, sen så tar det slut. Kärlek är snarare en illusion än en känsla. Kärlek är skit. De felsta som är tillsammans nu traskar runt på rosa moln, men om en vecka, en månad eller nått år så tar det slut och man känner sig helt tom och miserabel. Onödigt att utsätta sig för den känslan tycker jag!

Ni är drägg hela bunten och jag verkar inte kunna få er ur mitt liv!

Jag trodde att jag skulle slappna av och börja bli en människa igen så fort jag fick körkort, men icke. Visst, man pustade ut..men sen började jag tänka på all annan skit jag har att göra. Idag hade jag ett psykologiprov som jag knappt tränat på, igår redovisade jag en uppsats som jag dragit ut på. Detta borde lätta på min ångest, men icke. Tänker bara på allt annat jag har att göra och det blir bara mer och mer. Gör man klar en uppgift får man en ny samma dag. Jag lider av kronisk ångest och avsaknar känslan av lättnad. Det är nästan som att jag ger mig själv ångest och orosmoln dessutom. Bästa botemedlet är väl att ta itu med allt, men orken är även den, precis som lättnaden, frånvarande.

Sen inser jag också vilken konstig vän jag är. Jag kan lyssna och vara jätte uppmärksam många gånger, sen är jag helt plötsligt frånvarande och nickar bara instämmande och lyssnar inte riktigt. Jag är kanske för upptagen i mig själv och känner ingen lust att engagera mig, eller så blir det en massa omkring mig så mitt temprament varierar kraftigt. Sån vill inte jag vara, men sån är jag uppenbarligen.

You say you are just one in the crowd
But your laughter is way to loud
You fill the darkest room with light
Your life is complicated to, but you know just what you do
The light you give is not in you
Hold your head up high and this pain will die
Somehow, somewhere
Just try
You are living in the dark, where no one can see your tears
But hold your head up high
♣

Hur ska man kunna leva livet när man inte ens vet vad man vill själv, när man inte vet vem man är och när man inte kan kontrollera sig själv?

Jag har körkort nu, det känns väldigt bra :) Under lovet har inte särskilt mycket hänt, har suttit i hagfors och möljt teori, sen kört och skrivit upp. I fredags åkte jag till Karlstad med Frida under dagen, handlade lite och sen körde jag hem oss till Ekshärad, där klädde vi ut oss, blev fulla och gick till Wermlandia, det var sådär. Kul med Anna, men det var väl en del dryga personer där och några idioter som jag skulle vilja ge en smäll nästa gång jag ser dem och de yttrar ett till ord till mig. Men det är ju vardagsmat? Jag var utklädd till bilmekaniker, tyckte jag. De flesta trodde jag var Axl Rose eller bara konstig, jag tyckte jag var tuff. Fast lite pinig kände jag mig när nästan alla tjejer där inne hade klätt ut sig, men ändå tyckte de var heta och så kommer jag där utklädd till kille i förd arbetskläder. Behöver jag nämna att det inte var alltför många som raggade på mig?

Igår så körde jag runt lite på pappa på kvällen, sen åkte jag till Preci. Vi åkte till kyrkogården, sen till Hagfors och hälsade på Andreas, Wuttis och Adam. De var fulla. Jag blev övertrött. Jag blev trött. Vi åkte hem. Väl hemma åkte vi runt och letade efter vissa personer utan framgång, men som Amanda sa; "Synn! Myck bry!" Jag har tvingat Preci att följa med på bio sen, det ska bli kul. Har inte vart på bio sen 1847, känns det som..men ja..sen sist jag var singel kanske, ett par år sen med andra ord. Men nu ska det bli andra bullar.

They say bad things happen for a reason
But no wise words gonna stop the bleeding
'Cause he's moved on while I'm still grieving
When a heart breaks no it don't break even