Lovisa

Från kylan - in i värmen

Jag börjar bli mer och mer fundersam på det här med att livet lever vidare. Kan alla känslor man haft för någon en dag bara försvinna? Jag har väl alltid trott det, förutom den tid i mitt liv då jag minsann var romantiker och trodde att viss kärlek varar förevigt. Nu börjar jag dock tvivla (eller bli djup), tänk er Lars Winnerbäcks texter, de handlar om kärlek han upplevde för länge sen, känslor som alltid funnits kvar och som väcks till liv igen. Ska det vara så? Eller är han romantiker...för romantisk dvs. Jag är svår, för svår för mitt eget bästa tror jag. Jag vill känna, men det är som en osynlig mur står i vägen för mig. Att något så fint som kärlek kan ha såna hemska bieffekter.

Jag ville vara hjälten, jag ville vara boven
Jag ville vara något som känns

Vi gick långt här du och jag, kanske så långt vi kunde gå, kanske fanns ingen ärlig chans för oss..men jag ser det inte så. Det är som jag burit en förbannelse, ibland med ryggen rak, ibland med både hopp och tro, men det är ändå samma sak

Jag har spridit lite värme
Jag har spridit lite frost
Jag är varken hjälten eller boven
Jag är bara lite lost

Har du sett nån i ögonen? Jag hittar inte dit.
Jag kan inte reglerna i spelet, men du får gärna komma hit

Nu smakar jag försiktigt, skiljer varmt ifrån kallt
Jag måste lära mig från grunden, jag måste omvärdera allt

Du är svår att leva utan, jag är svår att leva med

Är på god väg att bli klassad som psykbryt tror jag. Det är hemskt, jag kan få sån hemsk ångest för egentligen ingenting. Jag mår skitdåligt, verkligen, sen går det över. Det är inte bra, jag vet ju hur man kan bli, jag har sett det och ändå försöker jag inte göra något åt det. Det suger. Det är för mycket med allt, jag vill inte vara tråkig, men jag vill bara sova. Och sova.

My song is love, my song is love, unknown
And I'm on fire, clearly
You don't have to be alone
You don't have to be on your own
And I'm not gonna take it back
I'm not gonna say " I don't mean that"
You're the target that I'm aiming at
But I'm nothing on my own
Got to get that message home
And I'm not gonna stand and wait
Not gonna leave it until it's much too late

Jag har trustissues, har alltid haft, försöker bli av med dem, det har blivit bättre med tiden. Man brukar ju tydligen misstro andra om man vet att man själv inte alltid går att lita på. Förstår ni? Alltså, säg att någon är otrogen, då blir denne kontrollerande över sin partner och får för sig att han/hon är otrogen. OCH blir man otrogen mot så blir man i stort sett paranoid och tror att alla går bakom ryggen på en. Otrogen är väl inte det jag är mest rädd för, försöker leva i tron om att är en kille otrogen är han ett svin och vem ödslar tid på svin? Nej, jag är nog mest rädd för att någon går bakom ryggen på mig, låter mig leva i ovisshet och känna mig som ett fån. Jag vill vara värd så mycket för mina nära och kära att de berättar vad som händer, för att jag är värd sanningen. Get it? Det gör ont att veta, men lika ont att undra. Det är väl normalt antar jag, ingen människa vill väl bli till åtlöje.

Ärlighet är viktigt. Jag har satt en viss person på pedistal en längre tid, nu börjar jag fundera på att plocka ner denna. Inget särskilt har hänt, utom att jag börjat tänka och fundera på hur allt var och är. Jag litade otroligt mycket på denna, eller ja, litar, men aldrig till 100 % inser jag nu. Det var en illusion. Jag vet att den här personen ljög och utelämnade saker för mig. Antagligen för att jag skulle bli arg, "för det är så tjejer reagerar på sånt" och ja, ja skulle nog bli upprörd för en del. En stund. Men hellre det än att inte kunna lita på en person.

Sen finns det såna som visar direkt att det inte går att lita på dem, ärligt värre. Jag är rätt olitbar tror jag, men jag vill inte vara litbar heller egentligen, för det innebär att en person är värd så mycket för mig att jag är beredd att aldrig svika den. Och jag har varit så ledsen det här året så jag vill inte ge mig själv och det lilla jag har till någon egentligen. Har dock insett att det där med känslor är lite svårt att styra över. Men jag vill inte bli förd bakom ljuset, jag vill inte att folk pratar om saker bakom min rygg, jag vill inte att den jag är tillsammans med ska vara känslomässigt otrogen.

 Jag önskar jag kunde radera allt, leva livet som det är, minus all skit som hänt. Jag vill så gärna acceptera och knalla på, men det är förbannat svårt. Trustissues var det ja.