There was a time when you let me know what was really going on below. But now you never show that to me do you?

Ja..jag borde träna på tenta.
Istället sitter jag här, mår illa efter all äcklig Baked Alaska som jag ätit istället för middag. Jag lyssnar på Hallelujah. Lyssnar på den en del ett tag, kom på att låten fanns igen när jag såg scrubs nyss. Avsnittet jag såg på inatt också, för jag kan inte sova...eller..där ljög jag nog. Jag orkar visst sova. Så fort jag lägger ner huvudet..(okej, överdrift), det är bara det här med att släpa sig till sängen. För jag är rädd att inte somna. När man har ångest, är ensam eller känner sig hatad (vilket jag gör nu..rätt jävla ordentligt också). Jag är inte mig själv nu..har varit helt uppe i annat i hela hösten. Skola, supa, sova,skola, supa sova..jaa. Jag tappade väl bort mig själv någonstans på vägen. Nu letar jag efter mig igen. Jag tror jag börjar hitta. Men det krävs att prioritera.
Ända sedan jag vet att det endast skyller 10 ynka mil mellan mig och min älskade andre hälft har jag börjat känna mig hel igen. Pevan Pevvelin. Istället för ett halvt jordklot liksom..då känner man sig lätt ensam tror jag.
Jag behöver en plan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0