Lovisa

Idag var första dagen jag kom till arbetet kl. 6. Det var jobbigt att gå upp vill jag lova och portarna var stängda, kändes väldigt öde. Så kommer resten av min sommar se ut, härligt värre att stiga upp vid fem-snåret. Nej, usch. MEN, det finns ett men, hur mycket jag än klagar så börjar jag klockan sex. Och det finns inget att göra åt det, så jag kan lika gärna sluta klaga och se på allt positivt. Positivt är att jag får sluta tidigare :) Och efter en halvtimme slutar jag vara så trött och då märks det inte hur tidigt jag gått upp. Om vi bortser från att jag blir världens grinmaja så fort jag kommer innanför dörren här hemma då.

På senaste tiden har jag varit väldigt jättenegativ hela tiden, det är det slut med nu, bestämmer jag. Jag har egentligen ingen anledning att vara på dåligt humör och ha ångest för diverse småsaker, genom att försöka vara positiv så kanske jag slipper ångest.

Vilka insikter!