Yellow

Jag har trustissues, har alltid haft, försöker bli av med dem, det har blivit bättre med tiden. Man brukar ju tydligen misstro andra om man vet att man själv inte alltid går att lita på. Förstår ni? Alltså, säg att någon är otrogen, då blir denne kontrollerande över sin partner och får för sig att han/hon är otrogen. OCH blir man otrogen mot så blir man i stort sett paranoid och tror att alla går bakom ryggen på en. Otrogen är väl inte det jag är mest rädd för, försöker leva i tron om att är en kille otrogen är han ett svin och vem ödslar tid på svin? Nej, jag är nog mest rädd för att någon går bakom ryggen på mig, låter mig leva i ovisshet och känna mig som ett fån. Jag vill vara värd så mycket för mina nära och kära att de berättar vad som händer, för att jag är värd sanningen. Get it? Det gör ont att veta, men lika ont att undra. Det är väl normalt antar jag, ingen människa vill väl bli till åtlöje.

Ärlighet är viktigt. Jag har satt en viss person på pedistal en längre tid, nu börjar jag fundera på att plocka ner denna. Inget särskilt har hänt, utom att jag börjat tänka och fundera på hur allt var och är. Jag litade otroligt mycket på denna, eller ja, litar, men aldrig till 100 % inser jag nu. Det var en illusion. Jag vet att den här personen ljög och utelämnade saker för mig. Antagligen för att jag skulle bli arg, "för det är så tjejer reagerar på sånt" och ja, ja skulle nog bli upprörd för en del. En stund. Men hellre det än att inte kunna lita på en person.

Sen finns det såna som visar direkt att det inte går att lita på dem, ärligt värre. Jag är rätt olitbar tror jag, men jag vill inte vara litbar heller egentligen, för det innebär att en person är värd så mycket för mig att jag är beredd att aldrig svika den. Och jag har varit så ledsen det här året så jag vill inte ge mig själv och det lilla jag har till någon egentligen. Har dock insett att det där med känslor är lite svårt att styra över. Men jag vill inte bli förd bakom ljuset, jag vill inte att folk pratar om saker bakom min rygg, jag vill inte att den jag är tillsammans med ska vara känslomässigt otrogen.

 Jag önskar jag kunde radera allt, leva livet som det är, minus all skit som hänt. Jag vill så gärna acceptera och knalla på, men det är förbannat svårt. Trustissues var det ja.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0