Att pausa eller leva
Hej underbara blogg som jag inte träffat på ack så länge!
Jag har inte hunnit få något internet än, jag ska tydligen ha digital TV och intenet i samma, vilket har lett till lång väntetid. Men på Måndag sägs det kunna gå :)
Jag sitter på Universitetsbiblioteket nu, som förövrigt har en stomme vars centrum utgörs av den murade aulan, hade tänkt att jobba lite med planritningen som ska in på fredag. Tyvärr har inte datorn Adobe Reader vilket innebär att jag inte ens kan läsa uppgiften för tillfället. Att inte ha internet hemma är det fina livet det :P
Idag lämnade min bästa vän Amanda, a.k.a My Precious, mig för Mehiko. Det känns lite ledsamt, speciellt när jag inte ens hann säga adjö. Det sista jag sa var "Jaha, hejdå..ringer dig senare" men jag ringde inte. Dagen därpå skrev jag till henne att hon skulle ringa mig, men hon ringde inte. Jag har försökt att förtränga att hon lämnar mig fram tills nu, kanske förtränger jag liiite fortfarande.
Jag saknar Anna också och mamma och pappa. Det är sjukt att man förlorar så mycket kontakt fastän att jag bara flyttat till Karlstad, tio mil hemifrån. Idag var första gången på länge som jag verkligen pratade med Annsi, sen bröt telefonen. Men trots allt det här är jag väldigt nöjd med mitt beslut. beslutet att börja plugga, att "bara" flytta till Karlstad o.s.v. Jag är glad att jag valde Karlstad för det är verkligen ett jättebra Universitet och Byggingenjörsprogrammet är hur roligt som helst. Jag är glad att jag började plugga nu, för det innebär att när jag är 22 år är jag färdig och kan börja bygga ett liv..och kanske ett eget hus :)
Jag är glad att jag har en sån fin lägenhet.
Jag ser min goda vän Amanda lämna mig för Mehiko, jag är ledsen att hon lämnar mig..men jag är faktiskt inte så avundsjuk egentligen. Jag har hittat det jag vill göra för resten av mitt liv. "Oj vad tråkigt att ha livet förutbestämt när man är 19" Det har jag inte..men jag har en hel massa möjligheter som gör att jag kan leva ett bättre liv under tiden jag försöker komma på vad jag verkligen ska göra. Alltså, bara för att jag är klar vid 22 innebär inte det att jag kommer göra samma sak för resten av livet. Det innebär bara riktigt goda förutsättningar :) Jag är glad!
