Lovisa

Jag känner mig mekanisk. Hela veckan har känts relativt harmonsik. Jag har varit såpass inrutat att jag inte riktigt behövt känna något. Sen blev det fredag. Jag fick plötsligt fritid och kände mig med ens väldigt ensam. jag är inte ensam, det vet jag. Men jag saknar så mycket, så jag känner mig ensam. Med mycket menar jag främst Amanda Bergkvist. Hon är My Precious. No. 1. Så att säga. Önskar vi ville mer samma saker. Men jag erkänner att om jag hade pengar hade jag lätt följt efter henne till NZ och jobbat som vad som helst, bara för att få uppleva saker med Pevan. Livet är lite orättvist. Att jag har hittat min själsfrände i en tjej när jag inte är homosexuell. Jag har alltid trott att själsfränder har man även en romantisk relation med, men nej. Är det orättvist? Kommer vi aldrig hitta en partner som jag älska såsom Pevan? Hmm..alla dessa tankar.